Allt började gå upp för mig nu. Jag hade egentligen inga vänner. Jag har egentligen inte haft några riktiga vänner sen jag hade Chaz och Ryan. Varför skulle jag bli som jag blev. Det kanske var pågrund av min barndom? Mina föräldrar brydde sig inte så mycket om jag kom hem full nångång. För det mesta så var dom ju inte hemma men om dom skulle vara hemma så brydde dom sig inte. Dom hade aldrig tid med mig. Dom hade aldrig tid med atthjälpa mig med läxorna eller plugga till prov. Dom hade aldrig tid med att trösta mig när jag var ledsen. Dom har aldrig funnits där för mig. Därför gjorde jag nog som jag gör. Jag började nog dricka för att göra uppror för att dom någongång skulle skälla på mig eller över huvudtaget lägga märke till mig, men dom gjorde ju inte det. Därför började jag göra värre saker en så. "Hej" Sa en svag röst bakom mig och jag vände mig skrämt mot rösten. "Oj, förlåt skrämde jag dig?" Sa Linn som kom fram och satte sig bredvid mig på stenen. "Visst är det mysigt här?" Sa hon och log svagt mot mig. Jag nickade och kollade ut på vattnet som låg alldeles stilla. "Vad gör du här föresten?" Sa jag förvånat till Linn som ryckte på axlarna. Det var mitt i natten och jag gick ut för att tänka. "Jag brukar gå hit. Man känner sig lugn här." Sa Linn och kisade med ögonen ut över vattnet. "Vi badar" Sa jag och hoppade ner från stenen. Hon såg förvånat på mig. "Men vi kan ju inte..?" Började hon men jag avbröt henne. "Jag ska i alla fall." Sa jag och började dra av mig tröjan. Jag log lite åt Linn innan jag hoppade i det iskalla vattnet. "Vet du.. jag har alltid drömt om att få bli som du." Sa linn och jag tittade chockat upp på henne. "Som mig!?" Sa jag osäkert och hon nickade lite innan hon fortsatte. "Du har det perfekta livet.. Rik, populär, söt, snygg och älskad." Jag kom på mig själv med att inte andas när hon sa det. Jag tog ett djupt andetag innan jag började simma mot henne.

"Det är så lite du vet om mig." Sa jag och gick upp ur vattnet och satte mig bredvid henne. "Allt det där som du just rabblade upp, det är bara en image." Fortsatte jag och Linn satt tyst och lyssnade. "Nästan allt av det där som du sa är fekat." Sa jag efter ett litet tag av tänkande. "Men du verkar så lycklig.. Du har allting" Sa Linn förvirrat och jag suckade innan jag drog på mig min tjocktröja som jag haft på mig förrut. "Kan jag lita på dig? Det verkar som att du är en tjej man kan lite på.." Sa jag och drog på mig mina jeans. Linn nickade åt mig och jag bet mig i läppen. "Tjejerna som vi bor med. Dom som kallar sig mina bästa kompisar, är inte bra vänner. Dom kan man inte lita på." Började jag och drog ut armarna på tjocktröjan så dom gick över händerna. "Dom kallar mig för sina vänner tills dom får makten och dissar en." Sa jag och ryckte på axlarna. "Ärligt talat så tror jag att jag blivigt lite mognare, jag förstår att jag inte borde hålla på som jag gör. Jag är ju bara 17." Sa jag och grimarserade mot Linn. "Du kanske inte tror mig men jag förstår verkligen hur du känner. Jag har varit med om det fast på ett annat sätt." Sa hon och la huvudet på sned. "Berätta" Sa jag och log lite åt henne. Hon skulle precis börja prata när vi hörde ljud bakom oss. Jag kollade mot ljuset och började ta upp mina saker som jag lagt på marken för att börja gå därifrån. "Ni fattar inte hur länge vi letat efter er!" Hördes en röst. "Typ hela vår klass var tvugna att kolla runt för att hitta er." Sa rösten igen och jag kisade mot mörkret. När gestalten börjat närma sig såg jag vem det var. "Justin" Sa jag tomt. "Miss. Joyl blev orolig över er så alla var tvugna att leta efter er." Sa han och skrattade lite. "Oj" Sa Linn lite skrämt och jag vände mig mot henne. "Det är lugnt. Hon kommer inte blir arg eller nått." Sa jag och log lite mot Linn som lugnade ner sig. Justin skrattade åt mina ord. "Ni ska bara veta hur arg hon är" Sa han och drog ut på orden. Jag knuffade till honom i armen och började gå mot hotellet igen. "Kom Linn!" Ropade jag och hon sprang fram till mig och gick vid min sida.